Hoppa till innehållet

Sida:Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu/205

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

199



De nygifta.


Han.
Du är min. Din bild jag äger
Nu för alltid i min själ;
Och hvad tystast han mig säger,
Känner, fattar jag så väl.
Intet bländverk, ingen villa,
Sprider der sitt falska sken;
Mina tankar hvila stilla,
Der han står så ljus, så ren.

Hon.
Du är min. Som hafvets bölja
Stilla går i vindens spår,
Så vill dig, blott dig jag följa,
Vandra troget dit du går.