Hoppa till innehållet

Sida:Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu/214

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

208


Fidelonganeläj!
O-haj!

Han spelar upp igen, och damen begynner.

Män allri kan ja glömma ’na, så gammal ja må bli,
För inte så ja maken te tös i all mi ti:
Så trinner sum e rofva, så söter um si nos,
Så glaer sum e lärka å röer sum e ros. —
Män lika godt san,
Häj å hoppsan!
Vi ska dansa te otte.