Den här sidan har korrekturlästs
I.
“Detta enda, kändt af mig blott,
Svårt att glömma, svårt att minnas
Vill jag nu för alla bikta.“
Ofta händer, då jag sysslar
Just som ifrigast med annat,
Att min tanke gör sig ledig
Ifrån stundens kraf och sväfvar
Bort igenom vida rymder
Hän till tider, som försvunnit.
Nästan lika ofta händer
Att han dervid saktar flygten
Och i stilla tjusning dröjer
Vid de ljusa barndomsbilder,
Som kring hemmets tröskel leka —
Vackra små med blåa ögon,
Gula lockar, röda kinder —