Den här sidan har inte korrekturlästs
214
Trenne år jag redan vistats Som student i Fyrisstaden, Lefvat mesta tiden ensam För mig sjelf bland mina böcker. Okänd var jag för de fleste, Och af dem, som något litet Kände mig — och få de voro — Var jag ansedd som en sjuklig, Underlig fantast; måhända Mindre orätt, än det syntes, Mera orätt, än jag var det.
Räddad såsom nittonårig Ur en lång och våldsam feber, Men med bruten kraft och helsa Led jag icke blott till kroppen, Men till själen af en vånda, Hvilken gjorde natten sömnlös Och med oro fylde dagen. Genomsjuk, ej endast "sjuklig" Var jag. Och hvad under då, att Äfven "underlig" jag syntes! Huru kunde jag väl vara Lik de andre? Rundtorn såg jag
Digitized by LjOOQle
