Den här sidan har inte korrekturlästs
215
Helsa, lefnadslust och styrka, Detta allt, hvaraf en skymt knapt Fans hos mig, och djupt jag kände Bristen. Ingen klagan likväl Undslapp mig för andra. Ensam Bar jag mitt elände, liknöjd, Hurudan jag syntes, viss att Ingen brydde sig att veta Hvad och hur jag led. Och derför — Efter hvad jag snart fick höra — Höjdes titeln, och så vardt jag En "fantast".
Ack, aldrig mindre Var jag det, än denna tiden; Aldrig så, som då, förståndig, Det vill säga, så benägen Jemt att lyssna till förståndets Utslag uti alla frågor; Aldrig så, som då, af misstro Afvogt stämd mot hvarje yttring Utaf fantasi och känsla. Allt, hvars ursprung kunde ledas Ifrån dem, det var förkastligt
Digitized by LjOOQle
