Den här sidan har korrekturlästs
215
Helsa, lefnadslust och styrka,
Detta allt, hvaraf en skymt knapt
Fans hos mig, och djupt jag kände
Bristen. Ingen klagan likväl
Undslapp mig för andra. Ensam
Bar jag mitt elände, liknöjd,
Hurudan jag syntes, viss att
Ingen brydde sig att veta
Hvad och hur jag led. Och derför —
Efter hvad jag snart fick höra —
Höjdes titeln, och så vardt jag
En “fantast“.
Ack, aldrig mindre
Var jag det, än denna tiden;
Aldrig så, som då, förståndig,
Det vill säga, så benägen
Jemt att lyssna till förståndets
Utslag uti alla frågor;
Aldrig så, som då, af misstro
Afvogt stämd mot hvarje yttring
Utaf fantasi och känsla.
Allt, hvars ursprung kunde ledas
Ifrån dem, det var förkastligt