Den här sidan har inte korrekturlästs
218
Knappast viss på usla löftet: "Jord du åter varda skall."
Ja,
Sådan var jag. Gerna ville Då jag dött, om endast döden Varit säkert slut på lifvet. Ty för mig var lefva lida, Lifvet blott en ökenvandring, Der den trötte ständigt gäckas Utaf någon Irems-hägring, Som försvinner, då han nalkas.
Sent en qväll i februari — Dagen gått i vanlig oro — Satt jag trött vid arbetsbordet Väntande i slö förbidan På en natt af qval och vånda. Högt i fjerdingen jag bodde I ett vindsrum. Fönstret vette Emot norr och gaf mig utsigt
Digitized by LjOOQle
