Den här sidan har korrekturlästs
218
Knappast viss på usla löftet:
“Jord du åter varda skall.“
Ja,
Sådan var jag. Gerna ville
Då jag dött, om endast döden
Varit säkert slut på lifvet.
Ty för mig var lefva lida,
Lifvet blott en ökenvandring,
Der den trötte ständigt gäckas
Utaf någon Irems-hägring,
Som försvinner, då han nalkas.
Sent en qväll i februari —
Dagen gått i vanlig oro —
Satt jag trött vid arbetsbordet
Väntande i slö förbidan
På en natt af qval och vånda.
Högt i fjerdingen jag bodde
I ett vindsrum. Fönstret vette
Emot norr och gaf mig utsigt