Hoppa till innehållet

Sida:Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu/227

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

221


Mot en ljuspunkt, fjerran synlig,
Af en klarhet, aldrig skådad
Här på jorden, skredo uppåt
Ur oändlighetens rymder
Milliarder gyllne verldsklot,
Solar, stjernor och planeter,
Strålande som diamanter,
Skimrande i tusen färger,
Än safirens och topasens,
Än rubinens och smaragdens;
Öfverträffande hvarandra
Så i storlek, som i fägring.
Målet syntes ett för alla;
Dock gick hvar och en sin bana,
Samfäldt så i skilda kretslopp
Bildande konstellationer
Underbara och sublima,
Skapelsens hieroglyfer.

Men de gåfvo ej allenast
Under rörelsen i rymden
Flöden utaf ljus ifrån sig,
Utan ock af ljud, förenta
Till en samklang utaf toner,