Sida:Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu/227

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

221

Mot en ljuspunkt, fjerran synlig, Af en klarhet, aldrig skådad Här på jorden, skredo uppåt Ur oändlighetens rymder Milliarder gyllne verldsklot, Solar, stjernor och planeter, Strålande som diamanter, Skimrande i tusen färger, Än safirens och topasens, Än rubinens och smaragdens; Öfverträffande hvarandra Så i storlek, som i fägring. Målet syntes ett för alla; Dock gick hvar och en sin bana, Samfäldt så i skilda kretslopp Bildande konstellationer Underbara och sublima, Skapelsens hieroglyfer.

Men de gåfvo ej allenast Under rörelsen i rymden Flöden utaf ljus ifrån sig, Utan ock af ljud, förenta Till en samklang utaf toner,

Digitized by LjOOQle