Den här sidan har inte korrekturlästs
222
Nej, af tusen melodier, Herrligt undersköna alla, Hvar och en frigjord stämma Och likväl harmoniskt bunden Till det hela: ett gigantiskt Gloria in exelsis Deo.
Huru länge så jag varit Utom mig i stum hänryckning, Vet jag ej — det kan ej vetas: Tiden räcker ej att mäta En sekund af evigheten — Då ett ångestskri ur djupet Trängde till mig; och jag vände Blicken ditåt, der det hördes, Såg, hur upp i klara skenet Ifrån solar och från stjernor Steg en mörk och kolnad massa, Kastad hit och dit i rymden Af en brusten inre drifkraft, Utan mål och utan styrsel, Liksom fallen ur sin bana. Och ett missljud utan like
Digitized by LjOOQle
