Den här sidan har korrekturlästs
222
Nej, af tusen melodier,
Herrligt undersköna alla,
Hvar och en frigjord stämma
Och likväl harmoniskt bunden
Till det hela: ett gigantiskt
Gloria in exelsis Deo.
Huru länge så jag varit
Utom mig i stum hänryckning,
Vet jag ej — det kan ej vetas:
Tiden räcker ej att mäta
En sekund af evigheten —
Då ett ångestskri ur djupet
Trängde till mig; och jag vände
Blicken ditåt, der det hördes,
Såg, hur upp i klara skenet
Ifrån solar och från stjernor
Steg en mörk och kolnad massa,
Kastad hit och dit i rymden
Af en brusten inre drifkraft,
Utan mål och utan styrsel,
Liksom fallen ur sin bana.
Och ett missljud utan like
