Den här sidan har korrekturlästs
225
Ack, en son af tusen dem du födde
Låter himlars Gud dig väl ha’ qvar,
Om han mins, hur du en gång förblödde,
Då hans ende son på dig du bar."
“Tag min ande! Tag den bördan åter,
Mörka moder, af förmörkad son!
Ej är den från glädjens hem, som gråter,
Ej är mörker utaf ljus ett lån.
Låt den följa någon våg, som ryter,
Någon storm, som störer menskors fred
Eller någon pest, som skonlöst bryter
Himlaarfvingarnes luftslott ned!“
“Tag min kropp och lägg den ohöljd neder
På ett ställe, der gudsbarnen bo!
Jag vill ruttna, moder, till din heder
Och till tankeämne dem som tro.
Kanske växer från mitt stoft i gruset
Snart en svamp — lägg gift i den, och se’n
Låt den skimra lockande i ljuset
Någon af de lycklige till men!“
Wennerberg, Skrifter. IV.15
