Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
226
“Gå ej längre! Märker du ej vådan
För de rena, dem du gått för när?
Se, de skynda undan för en sådan
Fallen, sargad usling, som du är.
Bjud ej till att vara med på färden
Till en himmel, som mot dig ej ler!
Kanske fins ett intet utom verlden —
Endast dit ett hopplöst öga ser.“
Nej, jag vill ej … Tig förmätne!
Det är icke jag, som talar;
Det är icke så jag menar …
Hvar är jorden? Sjönk hon neder? …
Gud, hvad ser jag? — Der i ljuset
Längst i fjerran har hon hamnat
Hon, den mörka, som jag älskar,
Nu — o under öfver under! —
Högre, klarare än alla.
Ve mig! Hjelp! Jag faller … svindlar …
Störtar ned …