Sida:Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu/234

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

228

II.

"Dock, har skall en aga ffifraa, Så att den, som får den, kinner Ingen amårta, endast glådje?"

en som vet, hur ljuft det kännes Att få bref från den man älskar, Bref, som andas idel kärlek Och hvars minsta ord för med sig Hopp och glädje, vår och solsken, Vet nog äfven, att ju längre Skild till tiden och till rummet Från den älskade man vistas, Desto mera kärt är brefvet, Desto flera kyssar får det.

Digitized by LjOOQle