Den här sidan har korrekturlästs
231
En gosse,
Steg nu ljudlöst in i rummet,
Satte sig helt fritt vid bordet,
Såg med klippska ögon på mig,
Log och sporde skälmskt, om han ej
Finge hjelpa mig med svaret.
Vacker som en dager var han,
Barnsligt glad och med ett tycke,
Som förtjuste mig. På frågan
Gaf jag derför utan tvekan
Ja till svar. Men då han sade:
“Godt, men endast med det vilkor,
Att jag slipper alla afbrott,
Alla frågor, att du skrifver
Tyst och stilla … jag dikterar.“
Och jag biföll äfven detta.
Med en nick han då begynte:
“Kära, älskade! Du frågar:
Är du min och ingen annans?
Och jag bäfvar för att svara,
Ty min kärlek är ombytlig,
Och jag älskar många flickor.“