Den här sidan har korrekturlästs
240
“Godt; du ler. Men säg då också
Hvem är den, som nu är hos mig?
Just i detta nu hon sitter
I min kalla, dunkla kammar.
På mitt knä hon lägger handen,
Och jag känner ingen vinter;
I mitt öga ser hon trofast,
Och jag märker intet mörker.
Vid hvarannan rad jag skrifver
Vänder jag mig om och hviskar:
“Du, mitt hem, ack, du mitt ljusa,
Varma hem!“ — Och så jag sluter
Henne ömt i mina armar,
Tills med välkänd röst hon säger:
“Skrif nu, skrif nu och var flitig!
Annars kanske går jag från dig.“
“Säg mig nu hvad mitt Hem heter,
Denna flicka, som jag älskar —
Ack, förlåt mig! — högst i verlden!“
“Tolf är klockan redan slagen.
Det är tid att gå till hvila.