Den här sidan har inte korrekturlästs
240
"Godt; du ler. Men säg då också Hvem är den, som nu år hos mig? Just i detta nu hon sitter I min kalla, dunkla kammar. På mitt knä hon lägger handen, Och jag känner ingen vinter; I mitt öga ser hon trofast, Och jag märker intet mörker. Vid hvarannan rad jag skrifver Vänder jag mig om och hviskar: "Du, mitt hem, ack, du mitt ljusa, Varma hem!" — Och så jag sluter Henne ömt i mina armar, Tills med välkänd röst hon säger: "Skrif nu, skrif nu och var flitig! Annars kanske går jag från dig."
"Säg mig nu hvad mitt Hem heter, Denna flicka, som jag ålskar — Ack, förlåt mig! — högst i verlden!"
"Tolf år klockan redan slagen. Det är tid att gå till hvila.
Digitized by Goog •
