Den här sidan har inte korrekturlästs
242
Hvem är det, som år så lycklig Att på en gång han får älska Henne, Flamman, Minmin, Engeln, Svenskan, Eccolan och Hemmet, Alla, alla i en enda?"
"Skrif ditt namn nu", sade gossen, "Och post scriptum skall jag skrifva, Att du hållit sjelf i pennan, Men att jag författat texten."
""Nej, det får du ej"" - jag utbrast. Vaknade och — ensam var jag. Gossen var försvunnen, brefvet Låg der, ej en rad fans skrifven; Blott en liten bild var ritad I ett hörn. Det var en gosse, Helt och hållet lik den skålmen, Som var hos mig, men — med vingar.
Digitized by Goog •
