Den här sidan har korrekturlästs
242
Hvem är det, som år så lycklig
Att på en gång han får älska
Henne, Flamman, Minmin, Engeln,
Svenskan, Eccolan och Hemmet,
Alla, alla i en enda?“
“Skrif ditt namn nu“, sade gossen,
“Och post scriptum skall jag skrifva,
Att du hållit sjelf i pennan,
Men att jag författat texten.“
““Nej, det får du ej““ - jag utbrast.
Vaknade och — ensam var jag.
Gossen var försvunnen, brefvet
Låg der, ej en rad fans skrifven;
Blott en liten bild var ritad
I ett hörn. Det var en gosse,
Helt och hållet lik den skälmen,
Som var hos mig, men — med vingar.