Den här sidan har korrekturlästs
III.
“Så buro de en gäng i lifvet ock
Inunder dygdens klädnad lastens drägt.“
Jag var i Florens julen femtiett,
Den första jul, som då ännu jag tillbragt
Från hemmet skild uti ett främmadt land
Och bland ett folk med andra bruk än våra.
Det var julafton — denna fröjdedag
I svenska hem för gamla som för unga,
Med sina skänker, sina ärfda vanor,
Sin hjerteglädje och sin slutna krets,
Då lätt de stora blifva barn på nytt
Och jubla med de små kring tända granen,
Der hvarje litet ljus med fagert sken
Ett vaknadt minne bär från svunnen tid —