244
Det rar julafton — ja, så stod att läsa Uti min almanack — men ej för mig, Der trött jag satt i mitt hotel vid Arno Och läste om igen med tåradt öga Det sista brefvet, som jag fått från hemmet.
På qvällen var jag buden till en fest, Som gafs till ära för en nygift dotter I en familj, dit slumpen fört mig in, Om slump jag kalla bör en god bekantskap På vågen från Bologna lyckligt gjord Med värden sjelf, en lärd och älsklig man, Magnat på landet, msecenat i staden.
Snart stod jag der i trängseln och i sorlet Af gästers mängd och i ett svall af ljus Från kronor och från höga kandelabrar; Men blind för all den glans, som spred sig ut Ej blott från ofvan, men jemväl omkring mig Ifrån kraschaner, stjernor och juveler Och icke minst från vackra mörka ögon, Jag stod der tyst och sluten i en vrå Med mina tankar fjerran.
Digitized by LjOOQle
