_247
När kända toner af en själamessa
Mitt öra nådde, och jag fann dem komma
Från andra sidan gatan, der en kyrka,
Af gamla klostermurar nästan skymd,
Igenom öppna porten släppte ut
Ett blekt och sparsamt ljus. Förvånad öfver
En tjenst derinne denna tid på dygnet,
I tro dock att det var en julvigilia
Och glad att slippa regnet för en stund
Jag följde ljusets ledning och steg in.
Det inre var ej stort, men rikt och grannt Med höga hvalf, kolonner utaf marmor Och väggar utaf stuck med gyllne listverk, Såvidt jag kunde se; ty blott i koret Brann ljus på altaret framför en bild Af Sanct Sebastian i naken skönhet — Katolska kultens kristnade Adonis — Det öfriga af kyrkan låg i skymning. Från orgeln ljöd ett stilla efterspel, Men sången tystnat, som jag hört från gatan, Och ingenstäds en varelse jag såg; En stillhet, nästan underbar, der rådde.
Digitized by LjOOQle
