Sida:Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu/259

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

253

I täta rader föllo de på knä Och sträckte upp mot bilden venstra handen, Hvars fjerde finger bar en liten ring, Som syntes skifta uti alla färger, Än starkt, än svagt, och ormlikt röra sig. En stund vardt tyst; derpå med sänkta hjessor De under dämpadt mummel bådo så: "O du, som herrskar öfver tjusta sinnen, I mörkret dold bakom den ljusa bilden TJtaf ett helgon, kom, vi kalle dig! Stig ned till oss, tag med de dina — våra! Du ser abraxasringen ... hör oss! kom!" Och åter vardt det tyst... Så hördes plötsligt Ett jubelskri.

Ur ramen steg han ned Den helige... ack nej, det var en annan, En mörkrets furste uti lånt gestalt; Men icke han allena; efter honom En svärm af andra ock steg ned ur ramen Demoniskt sköna, hvar och en en vrångbild — Så tycktes det — af något helgon, alla Med röda glorior kring de svarta håren.

Digitized by LjOOQle