Den här sidan har inte korrekturlästs
■257
Jag satt ännu på sarkofagen, lutad Mot marmorbilden utaf abedissan. En iskall svett flöt ned ifrån min panna, En darrning gick igenom alla leder. Jag ville ut, jag fann ej väg. Då sken En blixt igenom kyrkan; tom hon var Som då jag kom, och porten än stod öppen; Och ut jag sprang af drömmens spöken jagad.
Derute åskan skrällde, regnet flöt I strömmar ned. Jag gick än hit, än dit I ständig yrsel genom öde gator, Till sent omsider, då det böljat dagas, Jag vägen fann till mitt hotel vid Arno.
Vfenntrberg, Skrifter. IV.
I Digitized by
