Den här sidan har korrekturlästs
257
Jag satt ännu på sarkofagen, lutad
Mot marmorbilden utaf abedissan.
En iskall svett flöt ned ifrån min panna,
En darrning gick igenom alla leder.
Jag ville ut, jag fann ej väg. Då sken
En blixt igenom kyrkan; tom hon var
Som då jag kom, och porten än stod öppen;
Och ut jag sprang af drömmens spöken jagad.
Derute åskan skrällde, regnet flöt
I strömmar ned. Jag gick än hit, än dit
I ständig yrsel genom öde gator,
Till sent omsider, då det börjat dagas,
Jag vägen fann till mitt hotel vid Arno.
Wennerberg, Skrifter. IV.17