Den här sidan har korrekturlästs
258
IV.
“Hå klokskap fritt bele din barnatro!
Det är ur den, som småningom skall gro
Den kärlek till vårt land, som ensam duger,
Som går från hjertat ut och aldrig ljuger.“
Jag kom från plenum. Det var sent på qvällen,
Och jag var trött och gick till hvila genast,
Men kunde dock, mot vanan, icke somna,
Ty retsamt minne höll mig alltjemt vaken.
Jag hade hört hvad svenska folkets målsmän —
Ej alla, det är sant, men alltför många
Och desse de, som egde makten — tänkte
Om vårt försvar, dess vigt och vår förmåga
Att bära bördan utaf dess förbättring.