Den här sidan har korrekturlästs
260
För hvilket annat allt fick gifva vika;
Det hjelpte ej, att fantasien ombads
Att måla ljust och grant i hoppets-färger
En framtid, full af ära och af lycka
För gamla Sverge och dess unga söner.
Jag låg der sömnlös, vred mig fram och åter,
Och tiden gick.
Då rann mig bjert i sinnet,
Hur nästan alltid, då jag haft att läsa
Betänkanden, utlåtanden, motioner
Om sådant, som mig föga intresserat,
Jag snart nog känt en sådan ljuflig domning,
Som när en vänlig middagslur sig närmar.
Välan, försök! Hvad mer, om ej det lyckas? —
Jag tände ljuset och steg upp ur sängen,
Gick fram till bordet, tog det första bästa
Jag der fick fatt.
Det var ett “Lag-Utskottets
Utlåtande“ — förträffligt! — “i anledning