271
Få fatt i någon skärf nog liten, röt han:
“En annan gång … nu har jag intet vexladt.
Farväl, farväl! — Går någon med på klubben?“
En suck hon drog — jag såg, hur barmen häfdes—
Och gick med tomma talriken till sidan,
Der några medelålders män församlats.
Till en af dem hon vände sig och bad så:
“O broder, skänk en gåfva åt din syster
Till skydd mot stolta grannars förolämpning!“
Med rynkad panna gaf han hårda svaret:
“Till skydd!? Ditt skydd är vårt … bestås ej annat.
Vill du ett större, nå, så red dig sjelf då!
Lägg dig ej i hvad oss allena angår!
Vi sköta statens värf din hjelp förutan.
Se så! — Du gör dig löjlig. — Andra tider,
Än dem du fostrats i, nu äro komna.
Gå nu och stör ej längre festens glädje
Med pjunk … Der kommer preussiske ministern …
Gif rum, godt folk! — Merci, monsieur? — Hvad sad’ han?…