■273
Han såg sig om. Det märktes att han ville Försöka rödja rum... åt hvem?... åt henne? — Hon var försvunnen.
Genom täta hopen Af menskor, fösta hit och dit i trängseln, Hon okänd, trampad, ofta hånad hunnit Till sidan utaf torget, der en trappa En tillflygt gifvit åt en flock af qvinnor Och barn, som högljudt gladde sig hvar gång en Raket med välkänd hväsning for mot höjden. Sin tallrik höll hon icke längre framsträckt, Sin tiggarfärd hon slutat, ville hvila Och sökte nu en plats, der dold för mängden Hon kunde sätta sig i ro.
En sådan
Hon fann ock här. För henne alla böjde Med vördnad sina hufvud, några kysste Den komnas händer, andra sina kläder På trappan lade samman till ett säte, Med qvinlig ifver i en hast beqvämt gjordt.
Wennerbn ij, Skrifter. IV. 18
I Digitized by
