Den här sidan har korrekturlästs
273
Han såg sig om. Det märktes att han ville
Försöka rödja rum … åt hvem? … åt henne? —
Hon var försvunnen.
Genom täta hopen
Af menskor, fösta hit och dit i trängseln,
Hon okänd, trampad, ofta hånad hunnit
Till sidan utaf torget, der en trappa
En tillflygt gifvit åt en flock af qvinnor
Och barn, som högljudt gladde sig hvar gång en
Raket med välkänd hväsning for mot höjden.
Sin tallrik höll hon icke längre framsträckt,
Sin tiggarfärd hon slutat, ville hvila
Och sökte nu en plats, der dold för mängden
Hon kunde sätta sig i ro.
En sådan
Hon fann ock här. För henne alla böjde
Med vördnad sina hufvud, några kysste
Den komnas händer, andra sina kläder
På trappan lade samman till ett säte,
Med qvinlig ifver i en hast beqvämt gjordt.
Wennerberg, Skrifter. IV.18