Den här sidan har inte korrekturlästs
■282
Ensam går jag sällan Till min hvilas fristad; Tager oftast med mig Dit ett bildadt sällskap; Merendels en tidning, Någon gång en bok ock. Och vi trifvas utmärkt Med hvarandra, språka Båd' om ett och annat Lifligt, men ej länge. Ty, när sömnen nalkas — Och det gör han redan Inom första qvarten — Nickar jag till afsked At mitt vittra följe, Skyndar se'n att möta, Dock med värdig hållning, Honom, som jag väntat, Gamle barndomsvännen.
Kommer han då ensam, Stilla, tyst och vänlig, Såsom mest han plägar,
Skiljas vi ej gerna
I Digitized by Google
