Sida:Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu/292

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

286

Och så tog han vänligt Mig vid handen.

Genast Lyfte sig min fot från Jorden, och jag fördes, Liksom vaggad, uppåt Öfver ljusa skyar Genom etherns rymder. Skogar, berg och sjöar Foro snabbt förbi mig, Skymtade, försvunno Lika lätta dimmor. Men då farten saktats, Såg jag djupt nedom mig Glimma emot solen Som en jättespegel Stort ett stilla haf.

Bröts hans tystnad. "Ser du" — Så han sade — "ön der,

Digitized by LjOOQle