Sida:Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu/294

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

288

Dä med sakta våld han Drog mig bort. Med fingret Visade han sedan På en vacker, öppen Plats emellan träden. Och då såg jag häpen Icke långt ifrån mig Hvar de trenne sutto I det höga gräset Rundt omkring en källa, Kransad af violer Och af anemoner.

Tvekan höll mig äter. Närmre ville jag ej Gå. Men kärft han utbröt: "I mitt dunkla rike Ser och hör du sjelf allt, Ses och hörs af ingen." Och han tog mig med sig, Förde fram mig, satte Mig bestört, förlägen Tätt bredvid de andra; Och med lättnad fann jag

D g l zed by Google