Sida:Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu/296

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

■290

Som väl var den äldsta. Kraftiga gestalten, Kanske alltför mager, För att kallas skön, var Insvept i en kappa, Sådan som nu brukas, Hvilken nästan dolde Hennes hvita klädning, Sliten, lappad, fläckig. Något utaf drottning Sågs i hennes låter, Men derjemte äfven Något sträft och vresigt; Liksom van hon vore Ej blott att befalla, Utan ock att röna Motstånd mer än lydnad. Med sin panna lutad Tungt i handen såg hon Ned mot källans spegel, I sig sjelf försjunken.

Närmre mig till höger Satt den andra systern,

I Digitized by Google