Den här sidan har inte korrekturlästs
■296
Utaf bjefs och puffar, Der jag sjelf osynlig Gömdes med don äran. — Stundom tog jag skadan Dock igen och lät mig Skådas sådan, som jag Är, af mina trogne: Och det var min tröst i Nöden, när jag satt hos Rafael och Titian ... Ack, men hvad betydde Väl ett fåtals mening Mot den stora mängdens, Som med skygga blickar Eller liknöjdt såg mig I min egen fägring, Men hvars smak förtjustes, När man satte muscher På min kind och panna, Puder i mitt hår och Poscher kring min midja? ..
O, jag står ej ut att Längre tälja nesan,
I Digitized by Google
