Sida:Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu/305

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

299

Kunde jag ej hafva, Om som du jag dömde Efter egna intryck! Men jag vågar icke Tro på deras värde, Icke lita mer på Min, än Herrans vishet. Får jag ej som en gång Förr i paradiset — Den der ljufva tiden, Hvaroin nyss du nämnde Oå invid hans sida Såsom Eva, ar dock Minnet utaf detta Mig en säker borgen På hans faderskärlek Under alla skiften. Och om än med sorg jag Nödgats följa menskan Under hennes landsflykt Från det rätta hemmet Och med saknad tvungits Sänka höjda blicken Ned ifrån den Ende Till hans verk på jorden,