Sida:Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu/309

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

303

Uppåt, endast uppåt! Huru ofta slår den Icke ned mot jorden Sprakande och rökig Såsom fordom Cains, An af tidens stormar Än af dagens väder! Förr ett fåtal endast Följde mig i spåren, Färdigt dock att offra Allt, om så det kråfdes; Nu en ståndigt ökad Skara ser jag kring mig, Tusenden der fordom, Endast tio syntes; Men med sorg jag märker, Hur de sins emellan Dela kårlekskrafvet Ut i småportioner, Dem de tro sig kunna Utan att försaka Lätt nog komma ut med; Och änskönt baneret, Som dem håller samman, Bär den rätta färgen