Den här sidan har inte korrekturlästs
307
Ned ifrån sin himmel, Att vi här på jorden Skulle sökas fritt af Den Han hade skapat Till sin egen afbild, För att så blott finnas Och som funna kännas Och som kända älskas; Icke att vi skulle Bjuda ut oss sjelfva, Nödga, tubba, locka, Tigga gunst och nöjas Med ett flygtigt bifall, För att sedan fegsint Klaga, när tillbörlig Vördnad vardt oss vägrad? Dock, att sådant likväl Händt och ännu händer Väcker ej min undran, Ty det var förutsagdt. Men att I så ofta Gjort gemensam sak med Verlden — det mig smärtar Mer för er, än min skull; Ty I kunnen skadas
Digitized by LjOOQle
