Sida:Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu/315

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

■309

Gjorde, att vi redan Der, i sjelfva Eden, Skiljdes från hvarandra? Var det icke hon, som Trolöst svek mig, då hon Villigt lånte örat Åt den första lögnen, Skenet utaf sanning, Och så satte första Fläcken på min klädnad?"

"Talen icke heller Om de svunna tider Såsom något bättre Än den tid, som nu är! Mörk är denna — skåden, Hurudan den älskar Se mig klädd,! - och likväl Vida mera mörka Voro dock de förra."

"Tänken blott tillbaka På de sekler, då I Häpna sågen mig som

I Digitized by Google