Den här sidan har inte korrekturlästs
315
Ljuft få smälta samman Med vår egen urbild."
Nu från marken reste De sig upp och lade Skyndsamt sina kläder Från sig. Ljuft betagen Af en sällsam yrsel Satt jag. Då kom drömmen, Hviskade örat: "Nu vi måste hädan. Kom! En dödligs öga Får ej skåda mera."
Men med tårar bad jag: "Låt mig stanna! Ser du Ej hvad himmelsk fägring Redan strålar från dem? O, jag kan, jag vill ej" ...
Han blott log och sade: "Bättre kan man skåda" — Så du sagt — "än gummor." Och han tog mig hastigt
Digitized by LjOOQle
