Den här sidan har inte korrekturlästs
■316
I sin faran och for med Pilens fart mot höjden Döf för mina böner, Kall mot min förbittring.
Nu med våld jag sökte Slita lös mig. Vresigt Då han utbröt: "gå då! Men gå också miste Om det andra målet, Dit du nu bort färdas! Der du kunnat se i Egen minneskällas Spegel hvad de trenne, Dem du längtar efter, Gjort för dig. Far väl nu!"
Och min hand han släppte. Tungt jag föll mot jorden. Drömmen var försvunnen; Men ännu som vaken Ser jag ofta Vera, Pia och Formosa.
I Digitized by Google
