Den här sidan har korrekturlästs
En gång en ros jag såg;
Hon går ej ur min håg.
Skall jag väl henne få?
Tänkte jag då.
Nu är hon min och står
Redan se’n många år
Främst i min rosengård,
Främst i min vård.
Sida:Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu/68
