DE PROTESTANTISKA LÄNDERNA. 13.
Det har i ej obetydlig mån lyckats det katolska presterskapet att på senaste år återvinna sitt inflytande öfver skolan. År 1883 antogs en lag, som bestämde, att i hvarje folkskola skulle meddelas undervisning i den troslära, till hvilken flertalet lärjungar hörde. Denna lag hade kommit till stånd till följd af de stora svårigheter, som uppstått vid anskaffandet af religionsundervisning för skolans alla lärjungar, hvarför staten sökte garantera religionsundervisning, åt flertalet af skolans barn. Men därtill fordrades, att läraren, som måste kunna öfvertaga denna undervisning, ifall prest ej stode att få, skulle vara af samma bekännelse som flertalet af skolbarnen. Då nu de olika trossamfunden — främst katolska kyrkan — hafva att uttala sig om lärarens lämplighet att meddela religionsundervisning, hafva således presterna fått lärarna och därigenom indirekt skolan i sin makt igen. Denna återgång till äldre förhållanden har väckt en storm af ovilja bland lärarna själfva liksom inom det liberala partiet, och den nuvarande halfva ståndpunkten torde komma att visa sig ohållbar.
I de protestantiska staterna är krafvet på och införandet af konfessionskolor delvis beroende på andra förutsättningar än i de katolska. I de katolska länderna är det striden om makten mellan kyrka och stat, som utgör den påtagligaste orsaken till bibehållande af konfessionsskolor eller införande af konfessionslösa; i de protestantiska är det främst mångfalden af olika religiösa bekännelser, som gör statsskolans ställning till religionsundervisningen till ett ytterst svårlöst problem, så
