(samvetsparagrafen) lyder sålunda: “I alla skolor, som göra skäl för namnet folkskola (public school), skall tiden, som anslås till religionsöfningar eller religionsundervisning, förläggas till början eller slutet af den dagliga skoltiden. Den skall stå utsatt på skolans arbetsordning, som skall godkännas af skolrådet (the school board) och uppsättas i skolrummet. Hvarje lärjunge kan af sina föräldrar befrias från andaktsöfningarna och religionsundervisningen, utan att denna omständighet kan medföra någon förändring i hans rätt att begagna sig af alla de fördelar, som stå skolan till buds.“ Och vidare: “skolan skall hållas öppen för statens inspektörer, men dessa behöfva ej taga kännedom om religionsundervisningen eller examinera lärjungarna i detta ämne“. Denna senare bestämmelse tillkom som motsats till ett framstält förslag, att statsinspektörerna icke skulle hafva rätt till inspektion af religionsundervisningen; lagen säger, att de hafva denna rätt, men att det ej är deras plikt att utöfva den.
I § 14, som har afseende på sådana skolor, hvilka styras af skolråd (school boards), d. v. s. icke tillhöra någon förening eller någon sekt, stadgas, att uti sådana skolor ingen undervisning vare sig i katekes eller i någon särskild kyrkas eller sekts trosbekännelse får meddelas.
I de flesta skolor hålles bön och läses ett stycke ur bibeln; religionsundervisning meddelas i många skolor; det är regel i de af sekter och sällskap upprättade skolorna, som åtnjuta statsunderstöd, men äfven i de af skolråden styrda skolorna gifves oftast religionsundervisning, ehuru ej någon konfessionell sådan. Men hvarje far eller mor, som af något skäl önskar, att barnet ej skall deltaga i denna undervisning, har rätt att utan vidare afhålla det därifrån, och skolan skall för sådana barn ordna annan undervisning under religionslektionerna. Samvetsfriheten är således i England respekterad på samma gång som skolan blir ett värkligt uttryck för folkets önskningar i fråga om religionsundervisningen i skolan.
Äfven i Skotland har samvetsfrihetens sak gjort stora framsteg. Skotlands skolor hade ända till medlet af vårt århundrade till en stor del underhållits af församlingarna som sådana, haft presterliga inspektörer och konfessionell kristendomsundervisning. ja hvarje lärare måste
