6 SKOLANS STÄLLNING TILL RELIGIONSUNDERVISNINGEN.
I det följande vill jag söka gifva en kort framställning af religionsundervisningens ställning till skolan i de viktigare kulturländerna, och börjar med de katolska.
2.
De katolska länderna.
I Spanien har kyrkan ännu makten. Skolordningen af år 1868 sätter som skolans hufvudsyfte att undervisa barnen i den katolska lärans sanningar. Religionsundervisning skall hvarje dag meddelas och öfvervakas af församlingens prest. Biskoparne skola anmäla, om några läroböcker enligt deras mening innehålla för tron skadliga läror. Läraren skall hvar tredje månad följa barnen till kyrkan för att låta dem bikta sig.
I Italien afspegla de raskt växlande skolordningarna statens stigande och kyrkans sjunkande makt. I 1860 års skolordning upptages den katolska religionen bland folkskolans läroämnen, ehuru barn, som icke tillhörde katolska kyrkan, befriades från denna undervisning. Men ett cirkulär utfärdat 1870 — således det år, då det påfliga Rom förvandlades till det nya konungariket Italiens hufvudstad — förordnar, att religionsundervisning blott skall meddelas åt de barn, hvilkas föräldrar begära det. Följande år inskärptes detta ytterligare i ett nytt cirkulär, där det tillägges, att religionsundervisningen skall meddelas på bestämda tider, i skolan och ej i kyrkan samt af läraren eller annan person, som den kommunala myndigheten — ej den kyrkliga — anser därtill lämplig. 1877 års skollag går ännu längre: den utesluter religionen från förteckningen på de uppräknade obligatoriska läroämnena och sätter i dess ställe “undervisning i de första begreppen om de mänskliga plikterna“. Dock kan religionsundervisning i skolan fortfarande meddelas men endast på föräldrarnes uttryckliga begäran.
