Den här sidan har korrekturlästs
Den glömda.
Finns någon här, som minns mig än?
Jag var så länge borta,
Men förr för kvinnor och för män
Jag kvalen fått förkorta,
Jag solsken var på sommarns äng,
Jag tonen var på lyrans sträng,
Jag var den fromma visa,
Som bygdens döttrar prisa.
Wirsén, Visor.1
