Den här sidan har korrekturlästs
Om gunst och bifall ej jag spör,
En inre röst jag följer,
Ej marknadstorget fröjd mig gör,
Jag mig i skuggan döljer;
Det är så ljuft i ensligt bult,
Där blifver bröstet öfverfullt,
Och där den värld jag glömmer,
Som tadlar och berömmer.
Om gunst och bifall ej jag spör,
De fallit mig ur minne.
Dock gläds jag, om min visa rör
Ett enda älskligt sinne
Och af en barm jungfruligt from
Får återsvar och vänlig dom
Och speglas i ett öga,
Som aktar flärden föga.
