Den här sidan har korrekturlästs
O Gud, låt starkt hvart ungträd gro,
Gif vallarbarnen hägn och ro,
Låt frie män i norden bo!»
»Till Gud,» sjöng fjärden, »sången trår,
När mot min sökta kust jag slår.
Han evig är, min våg förgår.
Låt ädel längtan nå sin strand,
Låt här mig skölja städs ett land,
Hvars folk ej snärjs i främlingsband!»
»Till Gud,» sjöng klockan, »kallar jag
Vårt folk till helig sabbatsdag.
Blott Gud är stark, hvar dödlig svag.
Låt jämt på obetvungen jord
Predikas här ditt rena ord
Och dukas nådens nattvardsbord!»
