Den här sidan har korrekturlästs
Morgon och Afton.
Ur gamla gömmor.
Dig kallar jag Morgon. Fager
Och ren som azurn är din blick,
Det hvilar en gryningsdager
Ännu kring ditt älskliga skick,
Din röst som en lärka kvittrar,
Din själ som i vårdagg glittrar.
Mig kallar jag Afton. Öden
Ha skänkt åt mitt lif och min sång
En stämning af vesperglöden,
Reflexer af solnedgång.
Det dalar väl snart mot natten,
Det skvmmer kring land och vatten.
