Den här sidan har korrekturlästs
Misstro.
Du får ej glädjen mycket tro,
Om störas grymt ej skall din ro:
När den sitt skönsta skimmer bär,
En irisbåges sken det är,
Som glänser mycket underbart
Och bleks och slocknar mycket snart.
Ett korthus, plötsligt blast omkull!
En liten glimt af solens gull
Som släcks i idel gråa moln!
En dagg, som trillar snabbt ur skåln
Af blommans kalk och dör i grus!
I almars blad ett litet sus!
