Den här sidan har korrekturlästs
Du tror dig lyckligt, arma bröst,
Men sommarn flytt, det kommit höst.
När dina fröjder hopas rikt,
Det sker att fort, flyttfågelslikt
Försvinna genom mulnad sky:
De samlas alltid för att fly.
När rosen fullt har vecklats ut,
Den vissnar snart, dess tid är slut.
När springbrunnspelarn högst gått opp,
Går obevekligt ned dess lopp.
O själ, när mest du sorgfri är,
Så vet: just då är ofärd när.
