Sida:Wirsen,Visorromanserochballader079.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
71

Förvisst det var med farlig sejd,
Som dessa runor gjordes,
Ty skälfvan nu ej mer fick hejd,
Förvärring endast spordes,
I yrseln kom en skräck från Hel,
Och snöda syner drefvo spel
I hjärnan hos den sjuka mö,
Hvars håg var annars ren som snö.

Dit kom en annan skald en dag,
Just när man satt att spisa;
Det Egil var, hvars strängaslag
Väl alla nordmän prisa.
Vid bondens bord han slog sig ned,
Men hörde hur den sjuka kved
I vrån. Man sade allt, som händt,
Och huru slätt det var bevändt.