Den här sidan har korrekturlästs
Han sof om sommarn ej i hus,
Ej i sin herres skåle,
Han sof på äng i måneljus,
I stjärnans bleka stråle.
»I stjärnor öfver Islands ö,
Du sommarvind, du sorl från sjö,
Du skog, du ljung, mig sägen
Till sång och drapa vägen!»
En natt, af inre röst befalld,
Han vid den hög sig lade,
Där fordom Torlef Jarlaskald
Med prakt man jordat hade.
»O Torlef, lär mig strängaslag,
Runbendasång, fornyrdalag!
En fattig herde blott jag är,
Till dikt står dock min själs begär.»
