Den här sidan har korrekturlästs
Till min syster Eléonore.
Tillegnan.
Man öfver krusad Vetter-yta,
Hvars böljor oftast nyckfullt flyta,
Kan långa strimmor se ibland,
Som bilda band från strand till strand,
Och fiskarfolket kalla plägar
Dem än i dag »Birgittas vägar».
På lifvets sjö en sådan strimma
Jag stundom skådar fridfullt glimma,
Ett vattradt band, som knappast rörs,
Af krusning rundt omkring ej störs,
Men strand med fjärran strand förbinder:
Då mötas andar utan hinder.
0 syster, helgonblid i hågen!
En sådan strimma öfver vågen
»Birgittas väg» jag kalla vill,
På den jag ilar nu dig till
Och når ditt hem vid Vetter-stranden
Med min Birgitta-dikt i handen.
