Den här sidan har korrekturlästs
Mig humlans surr förklarar
I örtagårdens lund,
Att värdslifssurret varar,
Som dess, en liten stund.
När flinga tätt på flinga
Af snö, som smälter, strös,
Vill snön ett bud mig bringa,
Att världens gunst är lös.
Jag mig tillbakadrager.
Långt mer än jordens flärd
Är Herrens mässa fager
Vid sång och tidegärd.»
Wirsén, Visor. 8
