Den här sidan har korrekturlästs
Jag skref som Herren bjöd, Urbanus lydde,
Min klosterlag fått påfligt rikssigill,
Men han i allt ej rätt min mening tydde,
Och ändring gjorts, som ej jag gilla vill.
Jag kämpa skall. Och dör jag före verket,
Min dotter skall fullborda minnesmärket.
Det käns i hjärtat, att jag snart skall dö,
Men klostret resas skall vid Vetterns sjö.»
7.
Huat är kronan utan tholomodz pröuilse.
»Den helga Agnes till mitt hjärta sade:
Säg, har du märkt, att kronan, som du bär,
Och hvilken förr ej minsta prydning hade,
Nu skönt af ädla stenar smyckad är?
En jaspis fick den, när ditt namn blef smädadt,
Safirn, när tungt dig drabbat grymt förtal,
Smaragden, när ditt uppsåt hätskt blef hädadt,
En margarita, när dig svek gaf kval.
