Den här sidan har korrekturlästs
3.
23 juli 1373.
Nu morgonrodnad rosenröd
Kring Rom i glans sig breder,
Men till en annan morgonglöd
Birgittas själ sig reder.
»O jubeldag, som framgår ljus,
Du för mig hem från stoft och grus».
Birgittas båg ett högre skimmer
Än jordens soluppgångs förnimmer.
Hon from till resekost och stöd
Tar hågkomsttestamentet,
De trognas spis och änglars bröd,
Det helga sakramentet.
»Mig innerligen väl nu är,
Min brudgum jag i hjärtat bär.»
Den djupa ro, som evigt varar,
Det bleka anletet förklarar.
